Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2013

Jag vet inte hur ofta jag börjar ett inlägg med att det är mycket som hänt sen sist. Att jag borde skrivit tidigare,… Men ni vet hur det är kring julen, denna ”fridfulla” tid, där precis allt ska hinnas med. Och inte har det blivit mindre jobb sedan vi uteslutit i princip all mat vi tidigare åt kring denna tid. Då gäller det att vara uppfinningsrik och att hitta på nya maträtter och efterrätter, dryck och godis. Till exempel köpte vi hem vanliga chokladkalender, tömde dessa på sitt innehål och fyllde plastformen med egen choklad. Det funkade och samtliga barn var så glada över att få öppna sin lucka varje dag. Sedan bakades det pepparkakor, glögg blandades och godis fixades. Julen var intensiv, men vi lyckades ändå behålla ett lugn här hemma och med mycket kamp mot klockan hann vi färdigt med alla förberedelserna så att vi kunde lägga oss i tid dagen före dopparedagen. Och tur var väl det, för barnen som sedan i somras hotats med att tomten inte kommer om man inte är snäll var så förväntansfulla att de trodde det var morgon när de vaknade vid 3 snåret mitt i natten. Lilly blev så ledsen när jag tvingade henne att sova ”bara lite till”. Ja, och bara 3 timmar senare var de uppe och hoppade och studsade av glädje när de fick se granen. Tyvärr var morfar rejält förkylt på julafton och det var inte lämpligt att utsätta Lilly för smittorisken.

Tomten kom även i år...

Tomten kom även i år…

Men vi hade många andra fina gäster. Frånsett dagens mest efterlängtade gäst, som i år bar en clownnäsa så kom även Tommy och Maria förbi. Kärt återseende och barnen blir alltid lika glada när våra fina vänner hälsa på. Farbror och Farfar och Mormor var också här och tillsammans hade vi en fin julafton. Men varje år händer samma sak. Barnen får för mycket presenter. Och jag vet inte hur vi sak lyckas ändra på detta. Men det gör ont att veta att mina barn inte kommer uppskatta ”lite” lika mycket som jag gjorde, när jag var liten. Med andra ord kommer de inte kunna vara lika lyckliga över klappar som till exempel ett gosedjur. Själv minns jag hur jag fick mitt Lejon, som jag döpte till Leopold, som om det var igår. Man tar dem ifrån glädjen att uppskatta små ting och godsaker när allt jämt bjuds på i överflöde. Samtidigt som jag själv vill ge dem några julklappar så inser jag mer och mer att mina enstaka presenter drunknar i och egentligen bara bygger på berget av alla klappar. Och missförstå mig inte, det är fina och genomtänkta julklappar barnen fick, som de faktiskt leker med nu varenda dag.  Men ändå med tanke på mina barns framtida förmåga att vara lyckliga och med tanke på miljön: ett av mina nyårslöften är att minska ner klapparna ännu mera nästa år, kanske att jag vågar säga att jag inte ska ge något alls?

Junis

Junis

Ett annat nyårslöfte är att försöka sluta gräva ner mig. Som många av er vet har jag inte mått särskilt bra den senaste tiden. Alltför många gånger har mina tankar vandrat tillbaka till vad som har hänt oss. Ännu fler gånger går tankarna till framtiden. Jag sörjer något som KANSKE kommer skall. Ja rädslan för framtiden finns inom mig. Vi har ett sjukt barn. Ett allvarligt sjukt barn. Sjukdomen vi kämpar mot är livshotande. Medicinerna som ska hjälpa oss att bekämpa vår fiende och också farliga, även dem livshotande. Vi kanske ser ut att ha det bra idag men råka Lilly smittas av vattenkopporna som går just nu i bygden, så är vi tillbaka på sjukhuset med skräck, rädsla och beredskap för det värsta. Alla klarar inte en sådan infektion. Detta kan ske från en dag till nästa. Vi sitter inte säkert och visst är det så att ingen här på jorden gör det. Men skillnaden är att vi vet om det, vi vet att vi färdas i en båt som kan sjunka och att det kan gå så fort att vi inte hinner ta oss ur den. Måtte det bara inte komma den där stora vågen. Våra hjärnor är upptagna med att bära på denna beredskapen konstant och det medför att vi inte är lika snabba som vi en gång varit. Men vi håller på att återerövra våra tankar. Vi trycker tillbaka rädslan och minnen för att ge plats till att leva. Att fortsätta med denna kamp, är alltså en av mina löften och förhoppningar för året som just påbörjats. Men det är inte lätt. Igår kväll fick Junis utslag över hela kroppen. Efter att ha rådslagit med  sjukhuset i Halmstad åkte jag slutligen in med Junis till Barnakuten i Varberg. När de senare ville ta prover att för att kontrollera blodstatusen så vet jag varför de gör det. Ett syskon med pågående behandling för leukemi. Ett syskon med bortopererad choledoctus cysta, bäst att kolla läget. Och inte är besöket ett vanligt besök på akuten där man mest tänker på sina egna bekymmer, nej det är också en kamp om att inte dra hem nya smittor som så hemskt frodas just där. Mitt i natten kom jag hem med Junis och Kristian andas ut. Allergisk reaktion. Motmedicin fick hon. Men idag var hon svullen i ansikte och prickarna kom tillbaka och jag hoppas innerligt att alla symtom försvinner så vi slipper gå vidare med detta imorgon. Allergiska reaktioner är inget att skämta med. Vi har sett det förut, när Lillys syreupptagning snabbt sjönk – ingen lek.

raw julfika...

raw julfika…

Sedan har jag haft mina tankar hos de familjer med barn och ungdomar som  förlorat kampen mot de elaka cellerna. Många gånger på julafton funderade jag över om detta kanske är vår sista jul med hopp och glädje, vi kanske bara luras till att känna tillit och imorgon tas allt ifrån oss- som det har gjorts för alla dessa fina familjer som nu har förlorat kampen. Först kämpade de sig igenom ett helvete, för att sedan långsamt rätta upp sig igen och försöka känna glädje för att till slut ändå behöva möta döden. Jag ska försöka förtränga det, men tankarna finns med mig, varje dag, även om jag numera kan hantera dem oftast.

En återkontroll med Louisa har vi också hunnit med sedan sist. Allt var bra. Vi blir dock rejält påverkade i familjen varje gång. Upp tidigt med tuppen, fasta, undersökningar, blodprov med massa skrik, utvärdering med läkare. Det tar nästan hela dagen. Därför bestämde vi oss att försöka göra dagen till ett positivt minne genom att ta oss till Liseberg. Kallt var det, men tjejerna uppskattade det kan jag lova… 🙂 Själva har vi fått leva med rädslan att Lilly skulle smittats i folkmängden av någon, men nu när så många veckor gått så kan vi pusta ur.

God fortsättning!

God fortsättning!

Ett annat löfte jag ska försöka hålla är att fokusera mera på mig själv. Är jag missnöjd med saker och ting ska jag inte grubbla över vad andra har gjort för fel, nej jag ska se till att skapa förutsättningar som jag trivs med. Är jag ledsen ska jag inte vänta ut tills det blir bättre. Jag ska ta saken i egna händer och ändra på min livssituation. Efter påtryckningar från våra psykologer ska jag nu snart ge mig in i yrkeslivet. Jag tror att livet kommer blir enklare för alla oss då. För få jag leva mitt liv ibland,  där jag inte behöver kolla med alla om det är okej att gå på toa eller om jag snabbt kunde läsa en liten artikel så tror jag att jag blir mer harmonisk och att resten av familjen också kommer må bättre. Kanske hjälper det mig också att infria mitt andra nyårslöfte. Att undantränga de dumma tankarna och byta ut de mot nya utmaningar, glädje och kärlek.

Vi har haft en underbar jul, många fina julkort, härliga vänner och familj, besökt stämningsfulla konserter och viktigast av allt njutit av varandra.

Vi lever livet så ofta vi kan!!!

Vi lever livet så ofta vi kan!!!

Jag avsluter med Gabriellas sång i så som i himmelen (som gick på Tv i skrivande stunden) som stämmer bra in på mig idag och om minönskan för året 2013. God fortsättning allihopa!

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått

Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bort om orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått

Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag

Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv

Jag.

Read Full Post »