Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for februari, 2012

Sitter här och tittar på Ranelid, fattar ingenting och väntar på Kristian så han kommer välbehållen hem från Landvetter tillsammans med Jan, som har haft en riktigt tuff vecka.

Det har hänt hur mycket som helst. Var ska man börja?

Jag börjar där, där jag är just nu. Vilmer, Vilmer, Vilmer. En otrolig söt kille med underbar familj. Jag har gått i ett vakuum i en vecka, då hans mamma skrev att läkarna inte tror att de kan rädda honom. Vi träffade Vilmer o familjen uppe i Göteborg när vi precis hade gått igenom det värsta med Lilly – i maj-11. När Lilly låg svag på sitt rum och återhämtade sig från sitt livs största kamp. Kampen mot cellgifterna som hade tagit sönder henne totalt. Där kom denna fina familjen, helt förtvivlade, då man precis hade upptäckt att lille Vilmer hade cancer. Mamma Malin var höggravid och jag nyförlöst när vi möttes första gången i köket på 322. Louisa lekte med Lova (storasystern) och Vilmer. Redan då fruktade jag för hans liv och månader senare tänkte jag fortfarande på denna fina familj. Och otroligt nog så läste jag på barncancerfondens hemsida om en insamling som familjen hade startat där det stod att han vann kampen över elakingarna och att han hade fått en lillebror. Jag blev så lycklig och kontaktade mamma Malin och sedan dess har vi bytt ut lite peppringar till varandra. Men så kom återfallet och därefter meddelandet att de gamla medicinerna inte funkade längre. Sedan dess har jag gått runt och det har inte gått en dag där jag inte fällt en tår oftast i all hemlighet. Den bistra sanningen är att det är 3 av 4 som klara sin barncancer de första tio åren. Så där finns alltid några barn som kämpar förgäves – som går igenom detta helvetet utan gott slut. Varje cancerdrabbat barns mammas mardröm. Att barnen behöver genomlida allt hemskt utan lyckligt slut.

Veckan innan detta dystra beskedet tittade vi på en film som handlade om läkemedelsindustrin. Filmen är en föreläsning av Dr Rath som påstår att mycket enbart görs för profitens skull. Man blir rädd och jag har lagd lite tid på att hitta fel i hans påståenden -utan framgång. Han menar att han hittat lösningen mot de flesta cancersorterna. En viss sammansättning vitaminer med mikronäringsämnen. Till det kommer att mamma en gång när hon var allvarlig sjuk, och läkarna inte längre visste vad de skulle göra, fick hjälp av en annan sorts piller men av samma man. Så han kunde bota mammas sjukdom. Och till det kan man väl addera mänsklighetens dumheter genom tiderna som gör det inte helt osannolikt att cancer faktiskt har att göra med vad vi nuförtiden stoppar i oss, och inte minst vad vi glömmer att tillföra våra kroppar. Varför annars har djuren ute i naturen ingen cancer, men våra stackars husdjur som lever på samma skräp som vi lider av liknande sjukdomar?!

Och allt det här är inte känt? Naturmedicin eller naringsriktig, vitaminrik mat går inte att patentera och på så vis kan inte pengar tjänas på sådant.

I filmen skildras även just detta – hur man tjänar pengar med hjälp av patenter och mänskligt lidande. Det beskrivs vidare hur det gjordes världskrig för att patenten skulle gälla i hela världen och inte bara i Tyskland, där de uppfanns. Världskrigen förlorades men patentinförandet lyckades och möjliggör idag en mångmilijardsindustri.

Efter filmens slut började jag må illa när jag tänkte på alla koncentrationsläger där medicinerna testades på människor  – utan smärtlindring. Vidrigt. För den som också vill efterforska är det bara att gå och läsa på Nuernberger Prozesse. Ännu sämre mår man när man förstod att samma människor som gjorde dessa hemska brott sedan, efter några års fängelse, gick tillbaka till sina styrelseuppdrag och gjorde pengar av det som tidigare hade gjorts människoförsök med. Cancermediciner var bara några av alla försök som gjordes.

Jag vet inte vad som är rätt och fel. Jag är för feg att säga att vi inte vill ha några cytostatika, inte för att jag hade kunnat heller för då hade socialen tagit över fallet. Dessutom har vi procenterna på vår sida. Men jag ber för, vad vet jag… att dr Rath ändå har rätt. Att det inte redan har gått för långt! ATT VILMER KLARAR DET HÄR!!!!!!!

Vi har under vår tid på canceravdelningarna träffat familjerna som har hamnat på denna tomma stolen. Och det är lika hemskt varje gång. Men vi har också träffat familjerna som har sin barn kvar – sittandes PÅ stolen. Men inte heller dessa går säkra ännu. För återfallen lurar där bak. Så snälla gott folk, säg inte att man ska vara tacksam över att det fins så bra mediciner. Mediciner? Tveksamt – snarare GIFTER! BRA mediciner? Det kallar jag medicin som helar, som inte förstör, som inte gör att våra barn behöver lida nåt otroligt mycket. Nu ska vi in igen imorgon för en helvetes kur som fräter sönder stackars vår Lilly inuti. MEN det är den näst sista av denna sorten i alla fall.

Annars har jag faktiskt förändrats. Eller bättre sagt håller på förändras. Allt det som står ovan är skriven av mitt gamla jag. Mitt nya jag har lärt sig att leva i nuet. Att inte vara bitter, arg och avundsjuk. Vem av alla oss får det bästa livet, det vet vi inte förrän vi dör. Vi går igenom ett helvete just nu men sedan väntar att liv på oss där vi tar vara på varje minut, med bra relationer till barnen, med syskonkärlek genom vått och torrt, med sund livsstil…

Imorgon kanske en småbarnsmamma dör, eller ett gift par, en hel familj i grannskapet. Ingen vet, och det är meningslöst att jämföra sig. Men ni där ute som hittills varit förskonade: Jag är lite avundsjuk på att ni kan vara så orädda och bekymmerslösa. Lika synd tycker jag dock om många av er, eftersom man lätt skapar sig jobbiga bekymmer själv, hittar problem och tycker synd om sig!

TA VARA PÅ LIVET HÄR OCH NU, vänta inte till i morgon!

Jag började med yoga efter nyår och är helt frälst. En hel vecka går jag och LÄNGTAR efter att få ladda batterierna. Spännande, skrämmande, befriande, jobbigt… ja spektrat är stort vad det gäller upplevelserna – det är som med en förlossning. Varje gång jag kommit dit, helt förväntansfullt så kommer minnena tillbaka från förra gången. Var det så här hemskt jobbig? Vad gör jag här? JAG VILL INTE… Och varje gång jag åker därifrån så är jag en rikare människa.

Det vi lärde oss på första lektionen handlade  för mig om att hitta en väg till sig själv. Vem är jag, vem vill jag vara. Andra passet handlade om att finna mod och styrka, Tredje passet handlade om att inte vara rädd förrän det behövs (här måste jag klart jobba på mig själv…;) ). Och senaste passet hittade jag för första gången på ett år, nej kanske på många år, kanske första gången i hela mitt liv, ett totalt LUGN. Jag var redo att hitta helt nya världar. Helt fantastiskt. Yogan hjälper mig otroligt och jag blir mer och mer nyfiken hur mycket som finns bakom. Men det är inte gratis. Det gäller att ge sig in i det utan några hämningar och att suga åt sig allt, att se smärta som befrielse. Ohhhhhhh vad jag älskar yogan! Och det bästa med det hela, det tar bara fem minuter att komma dit!!!! Tack Jesper och Emma!

Idag har jag ont! Men ibland är smärta bra. Igår fick vi känna på hur det kan gå till när man har barnvakt nära till hands. Mamma och pappa har såld sitt företag i Berlin och har nu möjlighet att vara här mycket mera. Helt fantastiskt. Kristian och jag gav oss av till Åkulla där vi fick åka längd i strålande solsken. Och se och hör…bara 10 minuters avstånd till denna fantastiska möjlighet att kamma hem världens tyngsta TRÄNINGSVERK! Ajajaja vad det gör ont. Jag får lyfta upp benen med armarna när jag vill ha de nånstans! Hallå yogan hjälp mig att styra över min hjärna. Mina ben vill bara inte lyftas upp!!!

Sedan vill jag nämna en annan underbar dag förra veckan, där vi med finfina vänner (som har fattat det här med att ta vara på livet!) var ute på isen i solsken, grillade äpplen, bastade, badade i vak (nja vi plaskade lite) och avslutade det hela med en god värmande soppa! Tack fina vänner för att ni förgyllde vår dag! Det är sådana dagar som visar oss att vi måste ta tag i livet och göra varje dag till vår dag! Till en dag vi är nöjda med.

Idag har det  inte varit särskilt roligt väder men vi har ändå haft det bra, (fastän alla tre barnen var vakna i natt). Jag älskar min familj så mycket, och jag vet att många gör det, men jag ä väldig medveten om det. Som tur var!!!

Annars har vi hunnit med att byta Lillys CVK ( en slang som Lilly har i bröstet som leder rakt in i hjärtats förmak) uppe i Göteborg, ännu en gång. Och rätt nöjda var vi när kirurgen kom och tittade förbi en timme efter att Lilly hade vaknat igen och sa att den satt kvar, fastän Junis hade dragit i den allt hon kunde. Det är en rätt så komplicerad operation, som tar några timmar…

Annars har Kristian varit på Pappahelg, där pappor till cancersjuka barn fick umgås och lyssna på föreläsningar. Mamma förstärkte mig här hemma med barnen. Kontentan av denna helg? Många par med svårtsjuka barn skiljer sig. Inte så konstigt, man går igenom en Jätteresa och allt har förändrats efter denna. Det gäller att man förändras tillsammans och inte var för sig. Och många tror att vi ju ses hela tiden, men sanningen är den att jag och Kristian aldrig har haft så ont om tid att prata igenom dagen som gått.

Men jag behöver min Kristian och jag tror (nej jag vet) allt att han känner likadant. Vi kommer bemästra dessa faror och förvandla de till nåt fint. Jag älskar dig! Extra mycket just denna vecka eftersom du har tagit Junis på nätterna så jag slipper agera livslevande napp på nätterna.Och nu sover hon för det mesta hela nätter igen!

Puh, haft så mycket att skriva om.  Skönt när det är gjort! Nu ska jag tänka på att vara positiv och att se till att vi får en underbar dag imorgon så vi orka med sjukhusveckan som kommer skall. Ni som har inget för er och är friska! Kom gärna och hälsa på oss! Det är så tråkigt att vara inspärrad i ett rum i några dygn!

Ta vara på varandra och börja med yoga, kontentan av denna texten! Och tänk på att alla vi kan leva våra liv just nu, här utanför. Men inne i ett rum på sjukhuset i Borås går Vilmers familj igenom ett helvete! Tänker på er hela tiden, samtidigt som jag försöker leva livet ännu mera!

-här har ni möjlighet att ge ett bidrag för forskningen åt Vilmer, Lilly o alla andra drabbade barn o deras familjer.

http://www.barncancerfonden.se/10828

Annonser

Read Full Post »