Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for oktober, 2011

upp och ner

Nu har jag inte skrivit på evigheter. Har levt i nån slags flykt. Har inte hunnit skriva för att vi har hittat på så mycket vi bara kan. Bara jag har fullt upp så slipper jag vara orolig, ledsen eller bitter. Men samtidigt vet jag att jag bara skjuter det framför mig. Påsen måste bli tömd, fly man nu så kommer det ikapp en senare. Men just nu har jag helt enkelt inte orkat vara ledsen mer. Det har varit upp och ner. Vi har haft helt underbara stunder, barnen i harmoni och då är vi det också. Vi har sysslat med olika projekt och haft fullt upp. Andra dagar har varit jobbiga. Lilly har gått på kortison som har gjort henne till ett litet monster som bara tänkte på mat. Rå lök och rå potatis, lite honung på det-  varvat med vindruvor. Det är vad hon har ätit. Då förstår man att hon omöjligen kan ha satt ihop matsedeln av fri vilja – det är ”medicinerna” som styrde lilltjejen. Det betydde en del stress för oss men det var hanterbart eftersom det bara höll i sig i 5 dar. Annars har vi varit inlagda på sjukhus med henne pga. feber. Men det blev inget utav det så vi fick åka hem igen igår. Första gången vi var inne oplanerat sen dagen då hon fick diagnosen och fick ligga inne i månader. Men det var okej och gick snabbare än man kunde önskat sig. Sen var Kristian inne med Junis på 1/2-årskontroll. Och som om vi inte hade tillräckligt så upptäcktes det blåsljud på hjärtat på Junis. Och visst det är inte ovanligt att småbarn har det och det behöver inte betyda att det är nåt fel på hjärtat men det var väl ändå ganska onödigt att få höra. Vi har ju varit 1 på miljonen förut och positivt tänkande har vi inte helt lätt för längre. Så nu ska vi in med Junis till nån hjärtspecialist för att utesluta fel på hjärtat.

När jag fick höra detta blev jag inte ledsen eller orolig, bara matt. Jag orkar inte ta till mig mer. Fatet är fullt, det finns inget kvar .

Så jag blev liggandes istället, otroligt trött, huvudvärk och orklöshet för att sedan nästa dag igen dränka tankarna i olika projekt ( helst 132 samtidigt).

 

Men andra dagar har varit fina. Vi försöker fortfarande hitta nån slags vardag där vi hittar rutiner och får allt att fungera. Och varje gång vi hinner sätta maten på bordet  i rättan tid så känns det som en storvinst. Hinner vi sedan städa upp efter det så är vi sk…t nöjda i en vecka.

Ibland blir jag så ledsen över att det senaste halvåret bara har försvunnit ur vårt liv. Pang sa det och nu så har vi ett cancerliv. Men hur gick det till. Tänker jag efter så kommer jag allt på hur allt var. Beskedet, knappt två veckor senare  igångsatt förslossning och Louisa som blev magsjuk och inte fick vara med oss i en vecka, 3 dagar senare upp med ambulans till Göteborg för att Lilly hade fått en allvarlig blodförgiftning förorsakat av en svampinfektion. Mjölkstockning och 40 graders feber på det, galna dagar där det till slut som tur var vände, lilly dog inte i organsvikt till följd av blodförgiftningen. Ja, vår flicka – det var farligt nära då.

Och så stänger jag minnesförrådet och undrar var det senaste halvåret blev av . Vad hände med vårt liv, livet som småbarnsfamilj som innebär mycket stress men också mycket lycka.

Nu tror jag (om jag rycker mig i kragen och inte bara tycker synd om mig själv) att vi får väldigt mycket av båda. Extrem stress, men också otroligt mycket lycka emellanåt. Idag för att jag när jag tittade på väckarklockan såg att Kristian hade unnat mig sovmorgon. Jag blev lycklig när jag sedan vid frukosten tänkte på att Lillys hår börja växa ut. Och en gång till när tjejerna klädde ut sig till prinsessor och dansade. När Louisa sedan kramade om mig och pussade mig på kinden. Och jag blev också alldeles lycklig när jag såg hur Kristian snickrade på köket och det börja ta form. Eller när Lilly gosade med Junis.  Och en gång till när vi var ute och bar in veden och de hjälpte till. Och ännu en gång när Junis smilade över hela ansiktet när jag diskade men tog mig tiden att le lite mot henne när hon höll på att somna. Jag har en otrolig fin familj som gör mig lycklig varje dag – många gånger- mitt i allt det här.

 

Annonser

Read Full Post »